Terrys tårar & röda djävlars lycka

Det var som i en saga. Lagkapten John Terry som varit trogen det blåa laget chelsea hela sitt liv och varit härföraren fram till finalen. Han räddar med en obegriplig nick det skott som Ryan Giggs ska avgöra matchen med i slutet av förlängningen. Femte och avgörande straffen - mål och Chelsea är mästare i Champions League. Spelarna i motståndarlaget ser slaget förlorat. Van der Sar i målet går åt fel håll och det är vidöppet, men det våta gräset under stödjebenet ville annat. Terry halkar till och straffen går i stolpen. Några få centimeter för långt till höger och stolpe ut istället för in. Van der Sar räddar Anelkas straff och det som för en stund var bilden av en lyft pokal blev till bara tårar. Det var som i en saga. En saga med väldigt små marginaler.

Matchen började trevande med lag som kände på varandra. United var dock de som tog tag i spelet och främst Cristiano Ronaldo. Det taktiska draget av Ferguson att låta en snabbfotad Ronaldo utmana en ovan högerback i Essien var lysande och gång på gång var det riktigt nära. Och just Ronaldo nickar in 1-0 på ett inlägg där Essien ser mer än förvirrad ut och knappt är i närheten av att lyckas markera. Det var full fart framåt och inte alls den tillknäppta tillställning som man hade kunnat förvänta sig med två försvarsstarka lag. Försvaren såg för övrigt väldigt oroliga ut denna kväll med många felbeslut hos båda.
Trots att Chelsea spelade upp sig var det ändå närmare 2-0 än 1-1 och det var en förväntad ledning man skulle gå in med i paus innan kallduschen kom. I den 44e matchminuten skjuts ett skott som studsar på två försvarare innan Lampard kallt kan placera in bollen. Plötsligt men påpassligt.

Andra halvlek tappar en del i tempo och då framförallt Manchester United som låter Chelsea ta över spelet rejält. Man skapar många chanser med den farligaste när Drogba med cirka tio minuter kvar dundrar bollen i stoplen från 25 meter. Sett till andra halvlek kunde Chelsea ha avgjort matchen redan här. Resultatet stod sig dock och förlängning väntade. Lagen ägde en halvlek var och slutresultatet vid full tid känns ändå logiskt. Och matchen blir inte händelselös och avvaktande bara för att det blir förlängning i en final i Champions League.

Efter bara fyra minuter och ett vackert anfall vänder Lampard upp och skjuter bollen i ribban långt utom räckhåll för Van der Sar. I de sista minutrarna får Giggs en jättechans men en storspelande Terry nickar bort bollen på mållinjen. I den andra förlängningskvarten ser det dock ut som om lagen väntar in straffläggningen. Att anmärka är väl Didier Drogba som får hjärnsläpp efter lite tumult och ger Vidic en lavett. Utvisning och en stor anledning till att vinsten gled laget ur händerna.

Strafflägningen avgörs som beskrivet ovan. Länge var Ronaldo syndabock men det försvinner i periferin nu när laget vann. Det var en underbar final även om jag kan tycka att straffläggning är ett stort lotteri. Med som sagt mycket små marginaler. Men två så pass jämna lag kanske inte kan skiljas åt på annat sätt än detta. Lotteri eller inte så är det ändå Manchester United, de röda djävlarna, som är mästare i Champions League 2008.

Det som sitter starkast kvar i minnet efter matchen är dock kaptenen Terrys tårar. Jag lider med honom.

Det var som en saga och man börjar redan längta efter uppföljaren.